Anno 1962
Usch. På sista tiden känner jag verkligen hur jag börjar bli gammal. Hur man än intalar sig annat, så ÄR det 48 år sedan jag föddes.
Året var 1962.
Lederna: Jag känner mig stel som en björkfura i ryggen och i lederna. Och i benen med..hahaha
Är ett helt företag att tex böja sig ner vid diskhon då jag ska städa eller samla ihop tomflaskor.
Jag har inte värk, men känner mig så himla osmidig.
Knäna: Går jag ner på knä, kommer jag knappt upp igen, pga smärta och ömhet.
Höfterna: Höftkulan på vä sida gör ont när jag går. Ibland knixar det till i den med.
Skallen: Ja den fixar inte längre att hålla lika många bollar i luften samtidigt som förr. :-(
Synen: Snart kommer mina nya glasögon, betydligt starkare än förra ggn. Armarna räcker inte till längre, och ska jag läsa på schampoflaskan får jag be Lotta läsa till mig. Stört omöjligt att tyda ens.
Fy...vad HEMSKT.
Året var 1962.
Lederna: Jag känner mig stel som en björkfura i ryggen och i lederna. Och i benen med..hahaha
Är ett helt företag att tex böja sig ner vid diskhon då jag ska städa eller samla ihop tomflaskor.
Jag har inte värk, men känner mig så himla osmidig.
Knäna: Går jag ner på knä, kommer jag knappt upp igen, pga smärta och ömhet.
Höfterna: Höftkulan på vä sida gör ont när jag går. Ibland knixar det till i den med.
Skallen: Ja den fixar inte längre att hålla lika många bollar i luften samtidigt som förr. :-(
Synen: Snart kommer mina nya glasögon, betydligt starkare än förra ggn. Armarna räcker inte till längre, och ska jag läsa på schampoflaskan får jag be Lotta läsa till mig. Stört omöjligt att tyda ens.
Fy...vad HEMSKT.
Kommentarer
Postat av: anouk - Gravid
Åååååh :(
Postat av: Hiromi
Men du! Så gammal är du ju inte! =)
Kram Hiromi Göteborg
Trackback