Bra eller dåligt ?
Så klart känner jag av det när jag släpar mig hemåt vid 22-tiden om kvällarna.
Är ju ingen som möter mig i hallen och hårar ner mina svarta kläder, stutsar upp på mina axlar och pussar mig i ansiktet.
Ingen som vill ut direkt han ser mig, så vi bara vänder i hallen ut till friskluften..
Har ju ingen som stånkar när han fläker ut sig i soffan, där han låg om nätterrna och myste när han trodde Matte somnat.
Hade jag inte haft KÖRSLAGET nu, så hade jag nog varit rätt så nere, och säkerligen sett till att inte vara hemma så mycket ändå, just för att hela atmosfären är helt annorlunda där hemma.
Häromdagen kom jag på, att jag nu kan ha mattor hemma, och köpa en TYG soffa.. sova 20 minuter längre på morgonen. Inget dregel på väggarna. Inget dregel på golvet som man trampar i på morgonen..
och inga sorgsna ögon som gråter när jag går hemifrån heller för den delen :.-(
Ja, det är mycket som förändras, men hade jag fått välja hade jag gärna haft kvar min gamla skaisoffa, och frusit om fötterna utan mattor i TIO år till, bara jag fått haft kvar min Sambo i livet, pigg & glad.
Usch Sambo, Matte saknar dej..
Jag tittar på ditt foto här på jobbet varenda dag..
LOVE Matte
Älskade hund.
Här kommer en dikt till dig:
På den andra sidan av himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör, så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner så att de kan springa och leka tillsammans.
Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen - precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.
Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar....
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.
Dess klara ögon är intensiva och kroppen börjar skälva. Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset, hans ben bär honom fortare och fortare. Han har sett dig, och du och din älskade vän möts till slut i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.
Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta..
Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans... <3
=( Kan inte ens tänka mig vilken tomhet de måste vara. I de svåra stunderna.. försök tänka och komma ihåg alla roliga minnen. Ex de gånger han rymt och åkt Polisbil eller dreglat ner hela golvet när han sett en kanelbulle =). Du får tänka att han har haft de bra. Tänk om han kommit till en annan familj när han va liten. Han hade kanske inte alls fått lika mycket kärlek. Kram
Usch! Jag vet vad du går igenom. Jag var tvungen att ta bort min älskade Molly i januari. Sörjer henne fortfarande. Precis som du säger så blir det ett helt annat hem utan hund.
