Dag 02 Min första kärlek

Hm... Det måste vara Inka.

Ingvar hette han egentligen, och bodde i porten breve på Hermelinsgatan 8 e i Malmberget. Vi hade våra ballkonger alldeles intill varandra.

Jag hade gått ut 7:an och skulle fylla 14, och han skulle börja 9:an, och jag tyckte han var så cool och häftig när jag stötte på honom i korridoren i plugget.

 Så här såg jag ut som 17 åring. Högst upp till vänster. (hittade inget från 8:an)


JAG tyckte han såg ut som en riktig modell där han låg utsträckt på golvet och slappade, i väntan på att  lektionen skulle börja.

I MINA ögon såg han ut så här..


Han hälsade aldrig på mig i skolan, men så fort vi var på hemmaplan så var han jättegullig. Eller åtminstone kollade på mig. vilket nog är mer sanningsenligt än att han var jättegullig.

Jag och mina kompisar brukade hålla till i källaren och tjuvröka (förlåt Mamma), och en gång hittade vi en halv kvarting i ett kabelskåp i väggen.
Ganska snabbt fattade vi att det var "Inka:s" brännvin, men vi vågade inte säga nåt till honom. Han i sin tur fattade att vi tagit den, och tjatade som fasen på mig att säga var den var, men jag sa att jag inget visste om någon flaska. Veckorna gick och ju längre tiden led, desto svårare var det ju att säga sanningen.

SÅ en dag ringde Inka till mig, och mitt hjärta slog dubbla volter. Det hade han ALDRIG gjort förut.
-Kom ut på Ballka..
-Åkeeyrå´.....

Jag stod på ballkongen 5 sekunder senare, och undrade vad han nu vill MIG..

-Jo, Katti...jag skulle fråga om jag fick chans på dej ?

Men GUUUUUUUUD vad mitt hjärta klappade. Blodet strömmar genom kroppen !!
-Jaa, eh....mjoo..visst, säger jag och får fram ett pirrigt och nerväst leende.
-Jag kommer över till dig..

Väl hos mig ger han mig en puss, tätt följt av orden:
-Säääg nu, Katti var du har spritflaskan gömd...
Och dökär och lycklig över att äntligen fått tjanne på honom tar jag fram flaskan och ger den till honom.

-Perfekt.... Hej då.... sen gick han....och vi pratade aldrig mer.

Lurad på konfekten.

Vilken sjuukt löjlig sann berättelse. Hur kunde jag vara så j*a dum ?.. men jag var ju bara 13, skulle fylla 14 år.

Idag blir man också lurad ibland, så man är inte så mycke klokare nu heller. Är bara ämnen och objekt som förändras..





Kommentarer
Postat av: anouk - En Rookiemammas vardag

men ååååh:( haha stackarn

2010-11-23 @ 17:12:06
URL: http://anouk.blogg.se/
Postat av: Lisa

Åh.. vilken usling. Vi letar upp han nu.. haha.

2010-11-24 @ 11:20:36
URL: http://lisathea.blogg.se/
Postat av: Alex

GUD VAD JAG SKRATTAR! HAHAHAHAHAHA!!

2010-12-06 @ 21:34:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0